Den senaste charterresa jag och barnen var på, hittade min dotter en herrelös hund. Den kom varje kväll till uteserveringen vid hotellet där vi bodde. Av personalen fick den mat och vatten. På dagarna strövade den omkring. Ibland hittade hon den inte. Då letade hon efter den och upptäckte att hunden låg under en tätbevuxen häck på hotellområdet, kanske fick den lite skugga där i den 30-gradiga hettan. Hon smugglade mat från restaurangen för att kunna ge den godbitar och hunden slukade allt. Sedan följde den henne vart vi än gick.
Varje morgon sökte hon upp den. Hon kunde helt enkelt inte sluta tänka på den. När hemfärden väl började närma sig var hennes vånda stor. Hennes morbror såg hennes blödande hjärta och förstod att hon ville ta den med sig. Vi diskuterade det, vi vuxna lite löst, så där, bara en tanke. Varför inte ta den med oss? Min förståndige bror väckte vår uppmärksamhet på att den mycket väl kunde lida av valpsjuka, den släpade nämligen bakbenen efter sig på ett oroande sätt, och en hund som fått valpsjuka lever inte så länge. Det avgjorde saken så vi åkte hem utan hund.
Du kanske har varit med om något liknande? Kanske du också har sett dessa herrelösa hundar som springer omkring i klungor i något sydeuropeiskt land? När man jämför våra husdjurskulturer inser man att nere i Europa har de en annan syn på hundar, för att inte prata om länder i Asien, exempelvis, som tycker hund är en riktig läckerhet. Och egentligen; vi äter ju grisar, och de är minsann lika intelligenta som hundar. Nåja, man kan bli vegetarian för mindre.
Om du går i tankarna på att adoptera en hund, kan jag bara råda dig till att läsa denna upplysande blogg Allt om husdjur. Där står det mesta som du kan tänkas behöva sätta dig in i, i fall du vill, och det är en hel del. Jag har bekanta som har tyckt att det har varit värt besväret. Varför köpa hundar som redan har det bra, när man kan adoptera en hund som är frisk och har massor med livsglädje, men som saknar en matte, eller husse?